När man forskar på det som fungerar i behandling som samtalsterapi, ser man att det är fyra faktorer som är viktiga för att klienten ska bli bättre och må bättre. Det är målsättning, allians, empati och placebo.
Inom transaktionsanalysen är åtminstone tre av dessa faktorer centralt för att terapin ska fungera. Vi använder i TA vi följande begrepp, målsättning som vi benämner kontrakt inom TA. Berne skrev om kontrakt att det är en tydligt uttalad, bilateral överenskommelse att följa en klart angiven handlingsplan. Det är en överenskommelse som Vuxen ingår med sig själv och/eller andra om att åstadkomma en förändring. Gouldings som hade arbetat både med Eric Berne och Fritz Perls gick längre genom att säga: ”Be the therapist not the-rapist!”
För att vi överhuvudtaget ska kunna bedriva terapi behöver vi ha en allians med klienten. I TA talar vi om att relationen är oerhört viktig för att klienten ska kunna känna sig trygg att dela med sig av sin sårbarhet.
Empati har tidigare inte varit tydligt beskrivet, men under de senaste 25 åren har en inriktning inom TA växt sig starkare, den relationella TA. Inom relationell TA är relationen och empatin centrala.
Så vad är då empati? Det är allt vi gör som terapeuter, som förmedlar till våra klienter att vi förstår vad de säger, förstår vad de menar eller försöker förstå hur det är att vara klienten. Det är vår förmåga och vårt vårt sätt att förmedla denna förståelse till klienten som skapar ett empatiskt förhållningssätt. Empati är något vi lär oss genom livet. Hur vi är omhändertagna av vårdnadshavare tidigt i livet är fundamentalt för hur vi lyckas utveckla empatin. Sedan fortsätter vi att lära vi oss genom livet att samarbeta, dela med oss, tänka på andra och vara empatiska eller inte.
Vi kan också, i utbildning lära oss mer om hur vi kan förmedla empati när vi behandlar klienter. Vad vi kan säga och göra så att klienten förstår att vi, försöker förstå deras värld. Ibland gör vi det med en nick eller ett hummande, ibland genom att summera eller sammanfatta det klienten säger. Men det handlar också om att sätt ord på känslor och sensationer bakom orden, eller sätta ord på det klienten inte säger. Antingen för att klienten inte kan, inte vet hur man gör, eller inte vågar. Genom att analysera vad vi gör i samtal kan vi förändra hur vi samtalar och bli bättre på att visa att vi har empati för klientens, ofta svåra, situation. Ofta behöver vi som terapeuter dra ner på vårt tempo i terapin och känna efter hur det känns inom oss innan vi öppnar munnen.
Den sista faktorn som är av betydelse i behandling är placebo alltså vad som helst. Kanske bara initiativet att kontakta en terapeut, eller vad som helst i livet utanför terapirummet.
Eleonore Lind februari 2022
