Inte minst för populära semesterorter som Österlen här i Skåne. Ringlande bilköer och konkurrens om strandplättar att sola på kräver lite extra av oss alla. Badvakter och högtalare, som lånat kändisröster a´la Per Melander, talar snällt om att de är gott att leva, men: ”Håll gärna avstånd och tvätta händerna och visa hänsyn.”
Detta mantra hjälper ju oss att förändra vårt beteende, skapa medvetenhet och hindrar smittspridning. Samtidigt har vi alla konfronterats med hur vi strukturerar vår tid i kontakten med andra människor
En del kraftfulla ritualer, som begravningar, bröllop, etc. har fått stryka på foten eller börjat sändas on-line på nätet, utan fysisk publik, eller reducerats till ett litet begränsat antal deltagare. Eftersom ritualer är förutsägbara och är ganska lätta att anpassa sig till, blir det problem när de ändras eller försvinner. Detta blev tydligt för mej när en mycket nära vän avled, och förutsättningen för att sörja tillsammans med andra försvann. När ritualen försvann skapade det många frågor och förvirring; hur gör jag nu, jag kan ju inte närvara p.g.a. pandemin, inte krama om gråta tillsammans dela sorgen etc.
Ritualer tar hand om vårt sätt att härbärgera starka känslor i en kontext, och när de uteblir skapas ett tomrum, som behöver fyllas för att det ska bli en sluten gestalt och bli möjligt att lämna. Att säga adjö för gott.
Utrymmet att umgås, hänga, småprata – att få tiden att gå har på ett sätt både ökats och minskat. Det finns mer tid men umgås och hänga, kan ju inte ske på samma sätt längre.
Avståndet 1,5 -2 m skapar en intressant distans, som kan vara knepig att upprätthålla, speciellt med nära vänner. Vi vill ju gärna komma nära, luta oss fram, spegla varandra och beröra varandra. Det fungerar ju bra nu sommartider, när vi kan vara utomhus, men hur blir det sen? Att stå ute i tjocka vinterkläder och ser hur röken från våra utandningar interagerar?
Telefonen och surftiden i kontakt med andra har ju ökat väsentligt och på så sätt ersatt verklig fysisk kontakt för många.
Aktiviteter, att pyssla och fixa och röra sig, motionera, att vara i gång och göra saker har fått mer utrymme, vilket ju skapar god hälsa och avkoppling om det sker i lagom, balanserade doser. Det kan lätt bli ett sätt att hantera sin tid och utan att ”göra något” så får vi ångest och känner oss illa till mods.
Meningen med hemestern är ju att återhämta sig och samla krafter för att kunna vara i god balans för nya utmaningar i höst. Pandemin tar ingen semester alls, och nya riktlinjer från FM kan komma, angående munskydd m.m.
Så Håll i – Håll ut – och – Håll avstånd!
