Under ett år har alla mina inplanerade resor blivit inställda. Suget efter utveckling och att fylla på med ny energi och få inspiration har fått stillas på andra sätt. On line-utbildningar har varit ett sätt. Har också plockat fram mina anteckningar från konferensen i Ukraina 2019. Sue Eusden höll en intressant workshop som hette ”Challenges of asking for help in supervision”. Hon hade forskat på ämnet och presenterade en modell för att, som handledare, arbeta med det motstånd som en supervisee kan uppleva.
Hon pratade om den sårbarhet man upplever då man ska dela med sig av sitt arbete som terapeut. Att känna att man själv eller sitt arbete inte duger, och hur det kan leda till att man avstår från att ta handledning. Det är nog en vanlig upplevelse med oviljan att inte vilja exponera sig själv och sitt arbete. Desto viktigare att arbeta med det motstånd som kan uppstå. Beroende på i vilka sammanhang vi verkar har vi olika stor vana att utsätta oss för granskning. I mitt arbete på behandlingshemmet är det nödvändigt med transparens i arbetet. Att öppet berätta om misstag. Dessa misstag blir en lärande process för alla i arbetslaget.
Att låta andra se det du gör kräver mod. Vi känner oss utsatta och sårbara. Vi riskerar att komma i kontakt med svåra och hotande känslor som skam och konfronteras med vår uppfattning av vårt själv, dvs. mina skriptbeslut om mig själv, andra och livet.
I skammen frodas hemlighetsmakeri, tystnad och kritik. Vi vill inte komma i kontakt med eller låta andra se våra skuggsidor. Att prata om det, att låta trollen komma ut i ljuset så att de kan spricka, är hjälpsamt och vägen fram för helande och att våga vara mer autentisk och sårbar.
Brené Brown pratar (TED talk 2010) om att för att stå ut med att vara i vår sårbarhet behövs:
Mod: att inte vara perfekt
Medkänsla: att vara snäll mot sig själv
Samhörighet: att vara den man verkligen är i stället för den man borde vara
Som terapeut är man den som klienten tryggt ska kunna våga prata med om sina skuggsidor.
Som handledare är man den som terapeuten tryggt ska kunna prata med om sina misstag och brister.
Verney (2009) skriver ”when I can stay open to my own vulnerability, I am likely to be less anxious when my client nears the terror of his or her own unknown void”.
Brown säger att sårbarheten är födelseplatsen för kärlek, tillhörighet, glädje, mod och kreativitet. Där vill jag vara!
Mars 2021 Berit Fahlén
